namastē.

Nu e det dags för en liten uppdatering. I skrivande stund (söndageftermiddag 14.21) halvligger jag i sunksängen på ett hotell vi har bott på i en vecka nu – Brindavan – centralt, billigt men sunkigt. Lisa ligger å snarkar här bredvid å det känns som att jag e fångad av en stormvind för ögonen tårar sej av styrkan i blåsten från fläkten i taket. Värmen ute kändes tryckande idag så vi har bara orkat gå till och från vårt stammiscafé som verkar vara det enda i stan me wifi – Matteo. Personalen iklädd randigt känner igen oss och hälsar oss på morgonen med ett ”Happy morning”. Då kan man ju knappt bli annat än glad.

Idag ska vi fira söndag me ännu ett biobesök. Det blir film nummer sex i ordningen sen vi kom hit – Avatar, Valentine’s Day, Invictus, Up in the air, It’s complicated, The princess and the frog. Det e inte dumt me billig bio! Till vårt stora förtret visas det dock ett begränsat utbud av engelska filmer, det e inte det att vi inte vill se bollywoodfilmer men det känns som att risken för insomning e stor eftersom dom inte textas. Det blir sista engelska filmen idag så det e tur att vi lämnar Bangalore för nya äventyr imorgon. Nu bär det av mot Coimbatore i Tamil Nadu och där visas det minsann ingen engelsk film alls enligt google, å vi som har sett klart på Spung redan. Får se va vi ska underhålla oss me på kvällarna.. I Coimbatore me omnejd ska bönder återigen besökas, 31 står på listan men den ska förhoppningsvis förlängas. Våra förhoppningar om att Jatropha har lyckats bättre här e inte stora.. men man vet aldrig! Vi kanske kommer drunkna i Jatrophaplantage.

På tal om förhoppningar så har vi även funderat på det här me att folk ofta kommer hem från Indien smala å bruna. Änsålänge finns det, till er stora förvåning?, inga tecken på att det kommer att bli fallet för oss. Byxorna sitter lika tajt som vanligt, magen e snarare uppsvullen än platt av å må kasst, vi e oftast utom räckhåll för solen å när vi ibland befinner oss i strålarna så har vi väldigt respektabla, heltäckande å svettgenererande kläder på oss. Det enda window of opportunity för oss ges nog under dom två veckor som följer vistelsen i Coimbatore när vi ska unna oss lite semester. Me stor sannolikhet kommer vi då att kunna ha på oss lite mindre heltäckande kläder och dessutom har jag ju hört att turiststmatställen oftare genererar svåra magproblem. Motion, som ni förstår, e inget alternativ. Lisa gör förvisso ibland några tafatta försök till maggympa i sängen på morgonen, men jag vet inte.. jag e skeptisk.

Nä, nu sätter beslutsångesten in, ska jag tvätta smutsiga trosor i en hink i badrummet, peta Lisa i öronen, fortsätta läsa Great Expectations – Charles Dickens, skriva klart jobbansökan, lägga en sjal över huvudet för å minska det fläktgenererande tårflödet å lösa världsproblem, borsta tänderna eftersom jag numera har en flaska vatten på rummet..